m-pr.nu

Kattens olika vanor

Vår katt har konstiga vanor för sig. Han dricker inte vatten ur sin matskål. Men så fort han hör att vi är i badrummet så kommer han skuttande och hoppar antingen upp vid handfatet eller på badkarskanten. Då får vi vrida på kranen och låta honom står där ett tag och dricka vatten. Jag har länge funderat på att köpa en litet minivattenfall till katten, den kan han ha på golvet och gå och dricka ur. Kanske kan fungera?  Men det fungerar ju fint att komma in i badrummet och dricka också, problemet är ju bara den att han inte själv kan vrida på kranen. Nåja, så länge som han inte göra andra behov i badrummet så är jag nöjd.

Det kanske är ett vanligt beteende för en katt att vilja drick vatten ur kranen. Men det kanske också beror på att det är lättare för honom att dricka så. För länge sedan, så fastnade vår katt med sin klo i tungan när han tvättade sig och rev upp tunga ordentligt. Det var så pass att han fick sy tungan hos veterinären. Kanske det är så att vår katt har det svarare att lapa vatten ur en skål.

När jag var mindre så hade vi en annan katt som också hade konstiga vanor för sig. Den katten drack bara filmjölk, och han drack den bara när det hade stått ett tag och klumpat till sig lite. Så om vi åkte vi bort och hade kattvakt så fick vi säga till dem att absolut inte slänga filmjölken när den såg oaptitlig ut.

Min kloka lilla råtta

Jag berättade här om dagen om min lilla råtta som var på rymmen. Då trodde jag att det var min son som varit och pillat på luckan till buren. Men så var det helt enkelt inte. Det visade sig två dagar senare att hon minsann hade lärt sig det helt själv hur hon skulle öppna upp luckan. Min sambo hittade henne nämligen igen på rymmen på mitt skrivbord. Eftersom luckan är i taket så hänger hon upp och ner och puffar på luckan med huvudet tills den går upp. Så nu har vi fått lov att kedja fast luckan så att hon inte ska kunna rymma när vi inte är hemma. Men hon är envis, varje kväll nu när jag är hemma och sitter vid datorn så försöker hon att få upp luckan igen.

En tanke som är god kan ju vara att snygga upp lite på skrivbordet med kablar och sladdar och låta henne springa runt lite där när man sitter där vi datorn. Får ta och titta på det när jag kommer hem i kväll.

När råttan sökte på Google

När katten är borta, dansar råttorna på bordet. Så brukar det heta och det ordspråket fick jag ta bokstavligen i går kväll när jag kom hem från jobbet. Min sambo sa åt mig att komma och titta inne i vardagsrummet vid mitt skrivbord och dator. På golvet låg en ljusstake som hade trillat ner från en hylla och min chipsskål med tacoschips var helt tom. Min sambo undrade om jag kunde gissa vem det var som gjort detta? Jag gissade först på sonen och sedan på katten, även om jag inte tror att vår katt gillar chips. Men min sambo skakade på huvudet.

Den enda som gillar det mesta och som finns väldigt nära till hands var min råtta, som bor i sin bur bredvid mitt skrivbord. Min sambo nickade och berättade att han hade fångat in henne när han kommit hem från jobbet. Vi vet inte redigt hur hon kommit ut, men troligtvis kanske min son varit och pillat på luckan och inte stängt den ordentligt.

Hur eller hur, det var då jag upptäckte vilken röra det var på mitt skrivbord, och speciellt på sidan om min datorskärm. På mitt skrivbord har jag en liten skål där jag samlar allt smått, så som ballonger, knappar, gummisnoddar, batterier och så vidare. Hela denna skål var rensad och alla saker låg tillsammans med chipsen uppknölat bakom min skärm. Vilken gömma! Min lilla råtta har verkligen sysselsatt sig hela dagen. Dessutom hade hon sökt lite på Google, så jag kunde följa hennes väg över mitt tangentbord innan hon fick syn på chipsskålen.

Det var tur att inte katten hittade henne, och det var en himmla tur att hon inte hittade en mysig kabel till datorn att bita av.

Nya byggprojektet

I går kom jag på det nya byggprojektet som vi snart kommer att påbörja. Jag kom på projektet i och med problemet att mina sköldpaddor har det för trångt, och att det är svårt att hålla rent med den platå som de nu har att ta sig upp på för att sola. Jag sökte i går en massa på olika lösningar för sköldpaddor och akvarium och fan en lösning som jag fastnade för. Det var som en stor trälåda med en stor plastform i mitten som var nedsänkt i bottendelen. Plastformen var en sådan som man ofta använder för att anlägga en damm i trädgården. Denna form kunde sköldpaddorna ha och simma i och sedan kunde man dekorer med stenar runt omkring där de kunde ta sig upp och ligga och sola.

Jag gillade konstruktionen, men det finns en risk att plastformen inte kan stå emot så mycket vatten och börja läcka. I trädgården är sådant inget problem. Men inomhus kan det vara förödande. Med denna konstruktion så mister man även möjligheten att kunna se sina sköldpaddor på när håll när de simmar omkring, som man kan i ett akvarium.

Det var då som jag kan på att vi skulle använda akvariet på samma sätt som de använt plastformen. Så vi ska i stället bygga upp konstruktionen runt akvariet och sedan ge sköldpaddorna en möjlighet att ta sig upp på land och sola.

Så vi får se hur projektet fortskrider. Än så länge finns det bara på pappret. Men jag kommer att återkommer med mer information.

Romantik hos sköldpaddorna del II

Jag har nu läst på mer på internet om varför min ena sköldpadda viftade med frambenen och klorna mot den andra sköldpaddan, och det är helt klart ett uppvaktningsbeteende. Jag har också hittat på vägen vad det är för sköldpaddor som befinner sig i mitt akvarium. Det är två gulbukad och en rödörad sköldpaddan.

Romantik hos sköldpaddorna

I söndags så tog jag mig i kragen och städade ur mina sköldpaddors akvarium och det blev som vanligt jätte fint och sködpaddorna simmade glatt omkring. Men dagen efter när jag på kvällen passerade mitt akvarium i hallen, så fick jag se att den ena sköldpaddan hade något konstigt beteende för sig. Den höll sig precis framför ansiktet på den andra sköldpaddan och drog in huvudet en bit och fram med sina framtassar så de nästan gick ihop och sedan viftade den på med tassarna. Om den andra sköldpaddan simmade iväg som var den snabbt efter och fortsatte på samma sätt.

Jag blev nyfiken och tog fram kameran för att se om jag kunde få det inspela. Men då störde jag dem och fick bara en del bra närbilder på sköldpaddorna. Sedan dess har jag inte sätt att den har gjort så där igen. Men man undrar varför den viftade så med sina framtassar. Kanske det är dags för lite romantik i akvariet? Men jag hoppas inte de blir flera, för jag tycker nog det är alldeles kanske lite för mycket med att ha tre stycken sköldpaddor.

Att bli lockad ut i naturen

Jag har alltid varit lite som en skogsmulle, men på senare år så har det blivit mer och mer sällan som man kommer ut i naturen. Jobb och familj tar mycket tid och att få son och sambon att lämna datorn är inte det enklaste i världen. Men i helgen fick vi höra om något kul som heter Geocaching. Det är som skattletande med GPS. Andra människor som håller på med geocaching har på platser runt omkring i ditt länet, eller i hela landet och till och med världen gömt undan små skatter (cach) som ofta består av en liten gästbok. På en hemsida kan man sedan hitta information om platsen och koordinater och sedan är det bara att knappa in detta på en GPS och ge sig ut och leta. Oftast är det något speciellt med dessa platser, som ett historiskt minne eller naturupplevelse. För att ingen ska kunna fuska så ska man både skriva i gästboken på plats och på hemsidan, för att visa att man har hittat cachen.

Vi har ännu ingen bra hand GPS utan får leta fram de som kan vara lite enklare och sedan gå på karta och bil GPS så långt det går. Så i söndags så gav sig min lilla familj ut på sin första skattjack. Den första platsen höll vi på och letade som tokar, men hittade ingen skatt. I en gammal ruin finns det mängder av gömställen, så vi åkte snart till nästa plats. Nästa plats var en stor gammal grop som man fångade vargar i förr i tiden, som inte ligger så långt ifrån där vi bor. Ganska imponerande storlek och uppbyggnad av grop och man hade inte en aning om att den låg där inne i skogen. Vi vred och vände på alla stenar som låg i naturen för att leta efter cachen som låg där någonstans och gömde sig.

Tillslut ropade min sambo att han hade hittat den. Så nu har vi hittat vår första cach och det var faktiskt riktigt roligt. Synd att vi ska komma på detta så sent på sommaren, för vi kommer nog inte hinna med många förren höstrusket sätter in ordentligt. Men nu kan man börja spara lite pengar till en ordentlig och prisvärd GPS.

Dammråttorna

I går när jag kom hem från mitt jobb så upptäckte jag att det var en hel del dammråttor i köket. Nu är jag inte helt dålig på städning, utan det är helt enkelt att vår kanin som bor i köket. Jag kom helt enkelt fram till att det nu är dags för henne att byta ut sin päls. Jag surrade runt bland hörnen i köket och försökte att få upp de värsta av tussarna och jagade sedan runt kaninen tills jag lyckades få tag på henne. Håret bara yrde i köket, och det kändes som om det mesta som vanligt fastnade i min näsa.

Det bar sedan in på toan med kanin i famnen. Eftersom jag inte villa ha en massa hår från kaninen överallt ropade jag på min son som är 5 år om han kunde hämta handduken i köket och lägga den på matten på toa. Min son gör bara vad han blir tillsagd och vips så låg handduken där i en hög på mattan. Jag ber honom lägga handduken i ordning på mattan, och snäll som han är petar min son lite på handduken. Jag ber honom i stället att lägga handduken fint på matten, och nu blir det till min belåtenhet. Jag slår mig ner där på handduken på golvet och börjar plocka kaninen på päls. Ett tag kändes det som att plocka en kyckling (fast jag har aldrig gjort det i hela mitt liv). Det blev en stor hög med päls bredvid kaninen och jag började bli lite orolig. Men när jag tittade efter ordentligt så ser jag att det fanns en massa hår som höll på att växa ut just där jag plockade.

Så nu ser inte stackars kanin för rolig ut, men sin breda snaggade rand på rumpan. Men det kommer ju som sagt om ett tag växa ut och bli fint igen. Värre är det med köket och dammsugaren som nu kommer att få gå varm ett tag fram över.

Egen kultur bland fiskarna

I helgen som varit tog jag mig äntligen tid för att rengöra mitt stora akvarium. Detta var första gången jag gjorde detta på säkert ett halvår. Jag kan inte redigt minnas när jag senast gjorde rent där. Jag vet bara att jag suckat varje gång jag har gått förbi och sätt plutten på pumpen som visar att det är fullt att klet där inne och är i akut behov av rengöring. I själva akvariet har det varit jätte fint skick och fiskarna har mått hur fint som helst. Men det var lite smått av alger på glaset och att vattennivån började sjunka, som gjorde att jag tog tag i saken.

Ett tag funderade jag på om jag verkligen vågade rengöra och byta lite vatten. Eftersom det var så fint så länge i akvariet måste vara ett bevis på att det hade skapat en bra kultur av vad som nu finns i vattnet och som jag inte kan se. Om jag nu började rengöra och byta vatten, då kanske det satte igång med algblomning igen. Men samtidigt visste jag ju inte heller hur länge pumpen skulle orka att dag ut och dag in pumpa igenom vatten i sörjan som befann sig inuti.

Nu är akvariet i alla fall rengjord och pumpen med. När lönen kommer i slutet på månaden ska jag ta och gå en sväng till djuraffären och se om jag kan hitta något annan kul fisk som kan flytta in. Jag gillar verkligen mina Botia fiskar (Praktbotia och Botia Polkadot), de är lite mer som rovfiskar. De spanar av akvariet i små lovar och lägger sig sedan på en sten för att övervakar guldfisken Freddy och Stimmet.

Djur på semester

Sommaruppehållet för bloggen är då slut och jag sitter åter här bakom tangentbordet. Sommaren har varit bra för djuren och en del har även varit på husvagnssemester. Katten vår har haft sitt anifästingshalsband hela sommaren och det har fungerat fint, även om det nu är dags att köpa ett nytt. Är oerhört förvånad över att det har fungerat så fint. Visst, i bland så har man faktiskt hittat en fästing som sitter just under halsbandet, men om man ser till det helheten så har katten haft mycket mindre fästingar i år. Man kanske det inte är något fästing-år i år.

När vi åte iväg med husvagnen på semester under sommaren så fick kanin och råtta som vanligt följa med. De tar lite plats, men jag tycker det är mysigt att ha med dem. Det är under den här tiden som jag speciellt har extra mycket tid för lilla råttan. När det är varmt och skönt ute gillar hon att få sitta på min axel och mysa och man kan ha med henne när man är ute och rör på sig. Många på campingen är även nyfikna, men en del ryggar undan när de upptäcker vad det är jag egentligen har, och detta får man respektera och snällt backa undan. Kanin fick vara ute och skutta lite på den skånska slätten i sitt koppel tills jag blev informerad om att det fanns kaninpest bland den vilda arten, och då tyckte jag att det var säkrast att ha henne i sin bur.

Jag har tidigare skrivit om det humlebo som jag hittat i sonens lekstuga under försommaren. Vad jag nu kan se så har de faktiskt lämnat platsen, så det löste sig helt av sig själv. Däremot så hittade min sambo ett bålgetingbo när han snickrade på garaget. I panik skrek han att jag skulle ringa anticimex, men en händig karl löser problemet själv och byggde strax igen ingången och anföll de kvarvarande med en planka.